Parkinsons lag. Cyril Parkinson var en historiker som arbetade inom brittiska stadsförvaltningen under 1950 talet. Han observerade arbetssättet inom stadsförvaltningen och fann mönster som mynnade ut i tre principer. 1957 publicerade han en bok ”Parkinsons Law and Other Studies in Administration” eller på svenska ”Parkinsons lag och andra studier i administrationens konst”

Parkinsons lag – tre principer

1. Arbetet expanderar till att det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande.
2. Kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten.
3. Den tid som ägnas ett ämne på agendan är omvänt proportionellt mot dess betydelse.

Parkinsons lag – första principen

Om vi börjar med den första principen. ”Arbetet expanderar till det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande”. Det innebär att om en du har en uppgift och en viss tid att utföra den kommer uppgiften fylla ut hela den tiden. Har du en timme, tar det en timme. Har du en månad, tar det en månad. Ett bankbesök tar en hel dag i anspråk för en pensionist (älskar danskarnas ord för pensionär)

Har vi en deadline om tre månader kommer det mesta av arbetet ske mot slutet av den tiden. Parkinson kallade detta för ”utvidgningens lag” och menade att har du tid kommer du att skjuta upp allt som du måste göra till slutet. Anledningen till detta, menar Parkinson, är att tid är ett subjektivt ämne och vår perception är mer betydelsefull än det faktiska antalet timmar. 
En annan insikt Parkinson fick var att ju mer tid vi spenderar på att slutföra en uppgift, desto mer komplicerad blir den. Jag tycker han slår in en öppen dörr här men han menar att lägger du mer tid kommer du täcka in fler aspekter av uppgiften. Lägger du mindre tid kommer du fokusera på sakfrågorna utan att spilla tid.

Parkinsons lag – andra principen

Parkinsons andra princip ”kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten” eller som han uttryckte sig ”behovet av en resurs tenderar att bli lika stor som den är tillgänglig”, är vad vi inom FIRE – rörelsen kallar ”lifestyle inflation”. Inkomstökningar leder inte automatiskt till ökat sparutrymme. Istället möjliggör löneökningen uteluncher, resturangbesök, resor, finare bil, finare boende eller något annat åtråvärt. Inkomster och utgifter kommer gå jämnt ut på ett mer eller mindre magiskt sätt. Privatekonomiskt kommer du lyckas om du bryter mot denna princip. Hitta en levnadsstandard som du mår bra av och öka inte på den. Satsa på dig själv och spara din ökade inkomst. 

Tredje principen

Den tredje principen småler jag när jag läser. Alla som haft förmånen att sitta i möten kommer känna igen sig här. När de viktigaste frågorna på ett möte diskuteras kommer mötesdeltagarna med större sannolikhet kunna fokusera, lösa dem och komma vidare. Mindre viktiga frågor sänker ribban, fler människor på mötet deltar i diskussionerna och broderar ut. Mer tid ägnas således åt de frågorna.

Parkinsons observationer kan sammanfattas i att vi hanterar tid och pengar fel och att de därför inte räcker till.

Vad kan man göra för att bryta dessa mönster? Spara först och konsumera sen är en regel som IGMRs lever efter. Tiden är svårare. För att bli effektiv föreslår Parkinson att man delar upp en större uppgift i mindre bitar med olika deadlines. Det är logiskt och lekmannaherrIGMR menar att det fungerar. Jag ogillar dock sönderhackad tid. Jag vill att tid skall få kännas och det gör den för mig obruten (superlätt i denna moderna värld!).

Tidigare har jag skrivit om bullshit jobs. Brist på sysselsättning medför inte automatiskt sysslolöshet, skriver Parkinson. Tvärtom ökar mängden administration då anställda som har för lite att göra motiverar sin existens inför sina uppdragsgivare. I brist på verklig sysselsättning ser de till att inte vara sysslolösa. Detta är dock en annan intressant diskussion.

Läs även mitt inlägg om hur Parkinson lag fungerar i pandemitider här.