Om konsumtion. Samhället har stort fokus på och tycker det är viktigt att alla har en egen inkomst. Därför är vår tid i skolväsendet också inriktad på att lära sig de färdigheter man faktiskt behöver för att få ett jobb och en inkomst. Men att lära sig att konsumera?

Konsumtion

En stark kontrast till detta är hur otroligt lite tid och uppmärksamhet samhället och vi själva ägnar åt att lära oss att konsumera, och då konsumera på ett bra sätt – alltså hur vi spenderar våra pengar väl.

Rimligtvis borde vi ägna tid åt att undersöka hur vi kan spendera våra pengar för att öka vårt välbefinnande och därför kunna motivera de uppoffringar vi gjort för att tjäna de pengar vi konsumerar upp.

I Sverige räcker det att man har en ganska låg inkomst för att täcka sina basbehov som mat och skydd. De flesta tjänar mer än så. Därför kan man misstänka att en stor del av inkomsten spenderas på sådant som inte behövs för vår överlevnad. Vad jag lärt mig av den relativt korta tid familjen IGMR spenderat mindre pengar är detta:

Att spendera pengar på sådant jag inte behöver ger ingen långvarig lycka eller den tillfredsställelse jag hoppats på.

Jag

Kan det vara så att hela tanken på att förbättra våra liv genom något man kan köpa i grunden är felaktig? En annan förklaring kanske är att man faktiskt kan få kvalitativ tillfredsställelse genom konsumtion – men bara om vi ägnar tid att förstå oss själva bättre. Att konsumera framgångsrikt kanske är något vi måste lära oss? Vi måste förstå kopplingen mellan hur vi spenderar pengar och hur vi känner och mår.

Varför blir det fel?

Hur kommer det sig att konsumtion ofta blir fel? Varför känner jag mig inte så cool som jag trodde i den nya bilen och varför tröttnar jag så snabbt på den? Kanske är det så att vi inte lägger så mycket fokus och eftertanke på hur vi känner oss innan, under och efter ett inköp? Vi är så uppe i den nya prylen, resan eller restaurangen att vi inte fokuserar, eller ens funderar på, vad det faktiskt ger oss och de inre processer som sker.

Ta till exempel en veckolång resa till Kanarieöarna. Väl där är det bra och trevligt. Hotellet är bra, man känner sig avslappnad och det finns god mat och öl. Hade vi istället analyserat vad det var i denna upplevelse som är kärnan till att vi har det bra. Då kanske man skulle kommit fram till att det är ledigheten i sig, kravlösheten, tiden med familjen eller vännen. Kanske är semesterkänslan egentligen platsoberoende om vi funderade ett varv till?

Om vi inte tar våra känslor som tristess eller glädje på allvar kommer vi inte kunna att på ett mer träffsäkert (och kanske mindre kostsamt sätt) njuta av våra upplevelser.

Vi är flockdjur

Det moderna samhället kastar konsumtionstillfällen och möjligheter på oss. Det finns en så otroligt stor variation på upplevelser och prylar. Möjligheten till njutning som verkligen är på riktigt individanpassad finns i denna uppsjö av möjligheter. Ändå reser vi till samma storstäder, samma telefoner eller prylar köps. Varför köper vi och gör det som andra gör? Varför gillar vi samma saker samtidigt? Hur kommer det sig att sammetssoffor blir supertrendigt och alla vill ha dem?

Flockbeteendet är nedärvt och en, för mänskligheten, väldigt lyckosam strategi för överlevnad historiskt sett. Att sticka ut och göra något annorlunda var farligt och ett riskbeteende. Flockdjuret människan har utvecklats till att gilla det som andra gillar. Vi har svårare att lita på, och ta till oss nya saker, som ett färre antal individer gillar eller gör.

Det moderna samhället med reklam och influencers som berättar vad som är bra och inte gör många till följare. Vi gör som flocken gör. Vi bombarderas av budskap vad som är åtråvärt och gör lika. Ta exemplet med diamantringen och hur den blev en symbol för romans och synonym med frieri. Inte mycket av dessa konsumtionsmönster är förankrade i en själv och vad man själv verkligen känner. Trots det känns det bra och som något man skall göra.

Självstudier

Hur kommer vi från detta med vad andra tycker? Jo, som jag skrev i början av inlägget. Vi måste fokusera på källorna till verklig personlig tillfredsställelse och hur man kan hålla fast vid och utveckla dem. Detta även om samhället, annonserna eller vännerna säger något annat. Jag kanske mår lika bra av en hemester som en semester utomlands? Kan det vara så att Michelinkrogen inte är värd sitt pris utan en hemmagjord pizza i soffan gör mer gott?

Vi måste bli bättre på att lära känna oss själva. Detta måste få ta tid och plats och kanske på ett ordnat sätt? Att skriva dagbok med en fast punkt kring tillfredsställelse och tacksamhet är sätt av många. Ofta tänker man att bra saker bara sker. Att känslor av lycka bara sker. Men det är just där konsumtionen av prylar och upplevelser går fel. Vi misslyckas med att ta våra upplevelser av tristess, leda, lycka och tillfredsställelse på tillräckligt allvar. Gjorde vi det skulle vi kunna använda dem som en kompass eller som vårt eget recept på lycka.

Vi skulle veta vad som krävs för att återskapa känslan av lycka, nyfikenhet, lugn eller vad det nu är. Vi hade upptäckt att bara ett fåtal av våra prylar eller aktiviteter, dyra eller billiga, gör oss glada på riktigt. Därmed skulle vi kunna rikta våra pengar och energi till det som vi värderar och kapa det andra. Kvalitet över och kvantitet.

Konsumtion och konsumentutbildning som filosofi?

Jag läste en text som beskrev detta dilemma som vi står inför på ett tankeväckande sätt. ”Konsumtion är en punkt där det moderna livet skär med den gamla filosofiska frågeställningen om hur människan kan leva ett gott liv”. Borde konsumentutbildning borde vara en modern gren av filosofi?

Kan vi åstadkomma ett gott liv utan konsumtion? Kräver det moderna livet dessa identitetsmarkörer och dussinvaror som köpts med din livsenergi (pengar)? Skapar vårt moderna konsumtionssamhälle mer begär än det uppfyller?

Ps. Marcus Aurelius skrev i ”Meditations” mycket tänkvärt om att ta ner åtråvärda saker till det de faktiskt är. Lägger en länk till boken ovan men här kommer även ett tips om ett kort blogginlägg om just detta. Här hittar du också mina andra boktips.