Dödshjälp? Som skrev i mitt inlägg om att jag nu trycker på paus gällande extraknäck och annat har jag en person i min närhet som inte har det bra. Min mormor är 94 vårar och lider av svår hjärtsvikt.
Jag är närmast sörjande så att säga och tar hand om hennes väl och ve. Hon bor numera på ett vårdboende efter att ha bott i eget hus fram till för tre-fyra år sedan.
Hon har länge haft ett varmt men svagt hjärta som trots allt tickat på långt längre än vad man kunde förväntat. Nu känner hon dock själv att det får vara nog. Hon är nöjd med sitt långa liv. Biverkningarna av den behandling hon får är så svåra och jobbiga att hon orkar och vill inte längre. Vi har alltså gått in i skedet palliativ vård.
Vården inriktas nu på att lindra symptom men inte att bota eller avhjälpa. Gott så. Problemet med hennes hjärtsvikt är att antingen får hon sitta andfådd på toaletten 24-7 på grund av vätskedrivande eller med stort lidande inte kunna göra sig av med all vätska. Det samlas då i kroppen och lungorna. Det är som att drunkna på torra land sa någon om det tillståndet. Jag har ingen sjukvårdsutbildning så jag kan inte värdera eller ens tycka så mycket.
Inget av ovanstående vill hon utan hon är nöjd med livet och vill bara få försvinna.
Igårnatt ramlade hon och slog ett stort jack i huvudet. På grund av blodförtunnande är det svårt att få sådana blödningar att sluta. Lägg därtill att ambulans tillkallas och cirkusen med CT skalle, akuten, akutkirurgiavdelning dras igång – mot hennes vilja. Hon vill bara sluta sina dagar på sitt trygga vårdboende.
Det ligger så mycket i en sådan situation som hon befinner sig i. Helst vill hon bara somna in och jag tror egentligen att de flesta (antagligen alla) i hennes direkta närhet tycker att det vore det bästa.
”Det är väl ingen idé att jag ska ta resurser när det finns andra sjuka människor som vill leva och behöver det mer”
Mormorn
Jag förstår att dödshjälp är ett otroligt laddat och svårt ämne men detta är andra gången jag är i direkt närhet till någon som är gammal och inte har några framtidsutsikter på grund av dödlig sjukdom. Förra gången var det spridd lungcancer hos en gammal människa och där framfördes också en önskan om att det bara skulle få ta slut.
Jag har inga svar och förstår hur otroligt svårt det är med gränsdragningar och hur värdefullt ett människoliv är. Denna situation är dock hjärtskärande och djupt ovärdig enligt mitt sätt att se på det.
Vilken förfärlig situation. Jag känner att det är en viktig sak att diskutera. Vi värdesätter liv till vilket pris som helst ibland. Bland det sista min farmor sa till mig var ”låt mig dö”, då hade hon hunnit fylla 100 år och redan förlorat ett barn och ett syskonbarn som stod nära. Alla man känner i samma ålder har fallit bort sen länge och det finns inte mycket glädje kvar. Vad är syftet tänker man…
Jag hoppas du får stöd och att din mormors lidande blir kort.
Ellerhur. Sedan har jag inga svar på hur man rent praktiskt skulle göra och sådant. Men frågan är viktig då jag tror att många gamlingar & dödssjuka är fast i en kropp som hänger i.
Jag har bra människor & stöd runt mig + bra kommunikation med vårdboendet. Så det är ok men situationen sätter verkligen igång tankarna. Tack för kommentaren 🙂
Jag blir både ledsen och varm när jag läser ditt inlägg. Det är alltid vemodigt när ett liv går mot slut. Men som du från våra tidigare diskussioner så är det ju ändå härligt att vara nöjd med ett liv väl levt, så som det verkar på henne vad du berättat. Även om jag nog inte fattar hur ansträngande det är för både henne och er just nu. Glad för hennes skull att hon har en sådan varm och omtänksam dotterson! Och bra för dig att du har en rådig fru som kan stötta.
Tack EB! Men visst är det så. Hon är nöjd det det hon haft och vill lämna det så. Inget glamoröst influencerliv utan kanske mer ett liv i ett tempo likt många här strävar efter. Många sorger och men också mycket glädje.
Ska du förresten lägga till etikett ”Dödshjälp” till höger efter cashback?
Hehe nja. Det kanske skulle driva lite google SEO trafik men jag tror jag avstår det 🙂
En 99- årig släkting till mig bestämde sig helt sonika för att nu var det nog. Hon deklarerade till sjukvårdspersonalen att nu tänkte hon inte äta eller dricka mer. Ville inte ha dropp etc. Och sedan somnade hon bort efter två dygn. Vet inte om det var ett bra sätt men det var hennes eget val i alla fall…
Jobbig situation för dig som anhörig också att inte kunna göra något.
Mvh FBM
Pratade med familjen igår och där kom det upp liknande exempel på hur äldre avslutat sina liv genom att sluta äta. Det är effektivt och är man svag antar jag att det går fort, speciellt om man slutar dricka. Känslan är dock att det vore mer humant med ett annat alternativ (som inte finns).
Tack för kommentaren 🙂
Styrkekramar!
Tack Kristoffer!
Beklagar. Vet hur det är att behöva se på i den sista tiden. Man får försöka se det fina i att hon är nöjd och klar med livet. Värre för de som har det tvärtom tror jag.
Jag är för aktiv dödshjälp. När det gäller djur kan du bli dömd för djurplågeri om du inte avlivar ett djur som lider svårt där tillfrisknande inte finns. Varför ska vi då låta våra svårt sjuka människor behöva lida sig igenom detta.
Holland verkar ju ha fått detta att funka så det borde gå att lyckats med något liknande även för oss.
Jag har tänkt mycket på just hur vi behandlar djur i livets slutskede. Ofta känns det som en mer humant sätt att hjälpa i en svår situation där man ej kan tillfriskna. Känner också att jag landar mer och mer i att bli för aktiv dödshjälp. Ska ta en googling på Holland och hur de gör. Tack för kommentaren 🙂
Ja, ibland undrar man vad det är för mening med att folk ska behöva självdö när varken kropp eller själ vill fortsätta.
Hoppas att det går undan med mormor och att lagarna blir mer humana i framtiden.
Tack Micke. Ja man undrar verkligen…
Hej!
Det är inte lätta frågor det där. Förstår din mormor och dina tankar.
Har inget eget svar på detta men känner med er.
Hoppas allt går bra och att din mormor inte behöver lida.
Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi
[…] så. En väldigt prövande vår på alla sätt. Mormors bortgång tog mig och oss hårt både innan det hände och nu efter med saknad och existentiella tankar. Lägg därtill att det blir svårt att göra […]