Parkinson’s lag har en gång tidigare avhandlats på denna blogg vilket du kan läsa om med ett enkelt klick på länken i början av denna mening.

I korta drag kan man säga att skaparen till denna lag, Cyril Parkinson, kom fram till följande efter empiriska studier på Brittiska statsförvaltningen under 1950-talet.

1. Arbete kommer fylla den tid som finns tillgänglig för dess utförande.
2. Kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten.
3. Den tid som ägnas ett ämne på mötesagendan är omvänt proportionell till dess betydelse.

Han publicerade en artikel i the Economist 1955 och skrev sedan en bok i ämnet ett par år senare.

Det skrivs ofta och refereras till Parkinson’s lag och då hans första lag. Det är den jag kommer avhandla nedan.

Det har hänt något med den första lagen när många nu arbetar hemma på grund av pandemin. Gigjobbandet skall kanske också nämnas för ordningens skull.

Parkinson’s lag – uppdatering

Arbetet fyller den tid som finns tillgänglig. Det är något många upplever i och utanför arbetslivet. I skolan pluggas det hårt de sista dagarna trots att man haft en månad på sig. Deadlines på jobbet klaras av just in time.

När det kommer till kontorsarbete finns också risken att det sliras på tiden då en avslutad uppgift ofta ger att man får en ny uppgift som eventuellt är tråkigare än den första.

Sedan har vi åttatimmarsnormen. Det är inte bara viktigt att arbeta utan man skall vara på plats och se ut som om man arbetar. De som stannar länge på kontoret får kanske till och med en guldstjärna även om inget egentligt arbete utförs. Viktigt är också att gå efter att chefen gått.

Nuförtiden har vi internet att fördriva tiden med – det hade man inte förr. Har man ingen uppgift eller brådskande kan man inte bara gå hem. Åttatimmarsnormen gäller och det gäller att sitta kvar, speciellt om man inte har förtroendetid och är bunden till stämpelklockan. Många gånger har jag suttit kvar och väntat så att jag inte ska få minus på komptiden trots att dagens arbete var avklarat. Idioti.

Parkinson’s lag när vi arbetar hemma

Hemma har vi ingen chef eller kollegor som håller koll på att man sitter vid datorn. Detta skapar två separata spår eller grupper.

Den första gruppen är slackers. Dessa gör vad precis vad som krävs för att bli färdiga med sin uppgift för att sedan ägna dagen åt annat. Uppgiften, rapporten eller what ever lämnas in precis innan deadline. För denna grupp kan vi omformulera Parkinson’s lag till: ”Arbetet krymper till att bara fylla den tid som krävs”.

Den andra gruppen, mönsterarbetarna, har helt motsatt inställning. När de är hemma finns inga tydliga avgränsningar mellan arbete och fritid. Därmed kan de arbeta ännu hårdare än tidigare. För dem kan vi omformulera Parkinson’s lag till: ”Arbetet expanderar till att fylla alla vakna timmar”.

Parkinson’s lag och organisationer med många hemarbetande

Huvuddelen av Parkinson’s lag kanske egentligen inte är applicerbar på Sverige men absolut Storbritannien och USA. Han varnade för att anställa fler tjänstemän inte ledde till en effektivisering utan tvärtom. Varför? Tjänstemän fyller sin tid, behöver avlastning och får underordnade. Sedan ägnas mycket tid till att kontrollera deras arbete.

I denna tid av hemarbete får detta konsekvenser och även för Sverige. Chefer och högre tjänstemän vill verka upptagna och då betydelsefulla. I en kontorsmiljö fyller möten den funktionen eller genom att gå runt och prata med medarbetarna. Nu fungerar inte det. Man ersätter inte att sticka in huvudet hos någon med ett telefonsamtal. Hur gör man då?

Teams, Google Meet eller Zoom. Videomöte! Ändlösa videomöten tar nu upp mer tid. På kontoret är det mer okej att bara dyka upp på ett möte. Det går att sitta med och lyssna in och få kontors/närvaropoäng ändå. På videomöten får många känslan av att sitta med video och mikrofonen avstängd inte duger. Nej nu ska alla synas och höras för att känna att man närvarar. Därmed växer dessa möten i tid. Därmed kan vi omformulera lagen en gång till: ”För pandemihemarbetande kommer videomöten att växa och fylla mer och kanske all tid”.

Jag inspirerades till att skriva detta inlägg av The Economist podcast ”The Intelligence”. Avsnittet heter ”Crude Awakening, the arab world after oil”. Där avhandlas också Parkinson’s lag i Covid-19’s tidevarv.

Håller ovan? Är ni mönsterarbetare eller slackers? Undertecknad är helt klart det senare…