Det är dags att ge en status för februari 2021. Denna månad markerar 36 månaders sparande. Tre spännande år som verkligen har gjort ett avtryck i vårt liv både i det mjuka och det hårda.

Denna uppdatering blir kort då vi sitter i en hyrd Airbnb stuga någonstans i de Småländska skogarna. Jag glömde laddaren till datorn och den mobila täckningen lämnar mycket att önska – precis det vi sökte.

Det är sportlov och vi har alltså tagit en långhelg tors – sön för att få lite miljöombyte. Sist vi gjorde något annat än att vara hemma var just för ett år sedan då vi bilade ner till Berlin. Det var tänkt att vi skulle ta tåg den gången men covid slog till och vi vågade inte beblanda oss med fôlk. Berlin hade 16 fall och vi visste väldigt lite. Nu är världen en helt annan. En svindlande tanke när den får sjunka in.

Därför ser årets sportlov annorlunda ut. Under två timmar med bil hem, all mat medhavd och inga ambitioner eller vilja till interaktion med någon mänsklig själ. Två krav hade vi i letandet. Kamin och bastu vilket vi fick.

Status februari 2021 – ekonomin

Jag tror att vi var uppe och nosade på 1,4 miljoner men börsen är lite svajig och SEK-USD kursen är inte med oss. Men vad gör det? Vårt perspektiv är längre än just nu och vi kör bara på med månadssparande enligt vår investeringsfilosofi.

Månadens sparkvot hamnar på 52%. Vår nettoförmögenhet vid start i februari 2019 var dryga 1,6 miljoner och då bara tack vare vårt hus värdestegring. Nu, tre år senare ligger vi på knappa 3,3 miljoner. Egentligen är den nästan 300 000 högre men jag ogillar att räkna med bilar(na!) och vår buffert i nettoförmögenheten. Som rättrogen ska man göra det men som sagt – vi gör inte det.

Vår ISK klockar denna månad in på 1 379 000 kr. Jag förstår egentligen inte hur detta gått till. För tre år sedan hade vi noll kronor på kontot och 30 000 kr i en kreditkortsskuld. Nu är läget ett helt annat. Vi har nått nästan 25% frihet då vårt mål är 6 000 000 kr sparade.

Hemligheten bakom sparandet är inga astronomiska löner eller ett ultrasnålt liv. Vi har inga dåliga löner (båda drygt 40 000 kr / mån) men vi har gjort en genomlysning av vår konsumtion och vad som ger värde i livet. Det som ger värde men kostar mer har vi klurat på om det går att få samma effekt / förnöjsamhet fast för en mindre prislapp. Det tänket har i och för sig applicerats på alla delar av livet. Mer om sparande och det tänket här.

Status februari 2021 – livet

Hemmajobbandet fortsätter men senaste veckan har livet och hemmajobbandet känts betydligt ljusare. Våren har anlänt till Skåne och vi har haft några riktigt fina dagar med bofinkssång, utslagna krokusar och årets första gubblur i hängmattan har klarats av.

IGMR junior glädjer sig också över att värmen kommit. ”Man behöver bara hoodie på rasterna”. Fru IGMR har kommit igång fint med både träning och läsning över vintern. Känns som om hela familjen har det rätt gött helt enkelt.

Ny bil

Ända sedan jag var 15 har jag velat ha en projektbil. Då var det A-traktor och sedan har lågan tänts och kvävts av olika anledningar men främst p.g.a. ekonomin. Jag känner att jag är i en position nu där jag faktiskt kan göra slag i saken och testa. Kanske är det inget för mig, kanske är det betungande eller så är det gött och jag kan få spendera många timmar med flow i garaget.

Det är just det. Jag älskar att jobba med händerna, lösa problem och lära mig nya saker. Att skruva på en bruksbil bara för att den måste kunna rulla och fungera adderar stress och då blir det mindre njutbart. Nu kan jag faktiskt riva motorn och det gör ingenting om jag kör fast. Bilen måste inte rulla på måndag…

Med denna bil som snart är skattefri, och som kommer spendera en stor del av året avställd kommer jag inte behöva stressa. Den kostar väldigt lite att äga.

Så vad är det för något jag skaffat? Jo en Fiat Coupe från tidigt 90-tal. Den är lite vässad och gör 0-100 på runt sex sekunder. Motorn delar den med rallybilen Lancia Delta Integrale som vann det mesta i slutet på 80-talet.

Priset var 22 000 kr och dessa pengar har jag dragit in via extraknäck och i smyg lagt i en bilpott de senaste tre åren. Inköpet belastar alltså inte vår ekonomi annat än med alternativkostnaden (om de skulle varit investerade).

Det är också så att dessa bilar är ganska eftertraktade på kontinenten då de byggdes i en begränsad upplaga. Det finns inte jättemånga och designen är rätt speciell, en mini Ferrari.

Just mitt exemplar är rostfritt, har bra däck och fälgar men behöver lite kärlek. Motorn går inte helt 100 och den har ett gäng stenskott i fronten. Perfekt för en skruvsugen herr IGMR.

Skulle det vara så att jag tröttnar eller inte vill mer är den bara att sälja. Den är värd mycket mer bara i delar än vad jag gett.

Det är kul att ha lite svängrum i vardagen och kunna experimentera. Och som jag skrev ovan – det som ger värde kan man lägga mer pengar på och annat kan man strunta i. Detta t r o r jag ska addera värde och flow i garaget på lediga stunder. Gör det inte det så ryker den och någon annan lycklig gôbbe eller dam får förädla den vidare.

Självklart hade jag kunnat köpa en dyrare och helt fungerande bil men det är ju inte riktigt så jag gör saker. Nu fick jag drömmen billigt och för att få den på vägarna krävs att kavla upp ärmarna för lite DIY-meckande.

Slutknorr

Det blev visst ett långt inlägg ändå. IGMR junior ligger och lyssnar på musik och fru IGMR läser i Linn Ullmans ”De oroliga”. Jag tänkte gå och slå på bastun och ta en löptur i omgivningarna. Det är skönt med stughelg.

Ha en fin helg