Obruten tid, obruten fokus. Förr i tiden brukade jag ofta bara sätta mig i soffan, lägga mig på soffan eller på annat sätt göra det bekvämt och sätta på en skiva. Skivan fick sedan gå från start till slut och jag gjorde inget annat än att lyssna. Ofta med vickande fot i takt och med slutna ögon men utan övrig distraktion.

Bäst var det när jag hade min vinylsamling (som såldes för att kicka igång FIRE-sparandet) och att det blev lite som en ritual. Man bläddrade lite i backen, knäppte på stereon och pillade lite till. Knaster och sedan visste man att om en halvtimme måste jag gå upp och vända på skivan. Meditativt och en stund för sig själv.

CD-skivorna fungerade nästan lika bra men då hade jag en fjärrkontroll och en låt som inte var topp kunde lätt bytas utan mankemang. Enkelheten i att byta låt trumfade tålamodet att lyssna på en låt som inte föll mig helt på läppen där och då. Problemet var bara att då var den obrutna, hela tiden, bruten. Fokus hade börjat vandra och stunden var inte en hel stund utan något fragmenterad.

Sedan kom MP3-filerna som gärna sköttes via en dator och jag kanske inte behöver brodera ut – ni förstår – pillandet ökade och stunderna med fokus och njutning blev kortare.

Obruten tid

Ni förstår var jag är på väg. Musiken finns nu i mobilen vilken är den absolut bästa och mest sofistikerade apparaten hittills i människans historia för att kapa vår mänskliga uppmärksamhet.

Att få en obruten stund med musik och fokus nu kräver planering. Ljudvolymen måste vara inställd rätt från start, mobilen får läggas på avstånd (gärna i ett annat rum) och någon slags medvetenhet och vilja att inte störas måste finnas med i planeringen.

Med det sagt går det att få lika fina stunder nu som då. Det är bara det att man, som sagt, måste göra det med en bit extra medvetenhet och förtänksamhet.

Ända sedan jag och Fru IGMR träffades har vi gärna lagt oss på soffan och satt på en bra skiva lite för högt och bara varit tysta. Ibland en blick till varandra med kisande ögon och rynkad näsa för att markera att just denna låten som spelas nu bara är så där superbra. Igår hade vi en sådan stund och därav detta inlägg. Enkelt, billigt, lyxigt och något som förgyller. Väldigt fina stunder som jag värderar högt.

Stunder för sig själv

Min och fru IGMRs absoluta favoritskiva för tandemlyssning är The Cures – ”Pornography”. Jag hoppar helst över första låten men fru IGMR brukar propsa på att lyssna från början till slut. Ett meditativt, suggestivt och industriellt malande att flyta bort till. Mogwai och Joy Division står också högt i kurs hos oss båda.

Det är viktigt att ha de här stunderna för sig själv eller bara i tystnad med andra. Stunder där varandet får ta plats istället för görandet. I dagens samhälle med alla distraktioner är det lite svårare att komma dit men när man väl gör det är det helande. Naturen, meditation, bastu, böcker, musik, eldstirr – det enkla.

Så – Sätt på favoritskivan, lägg bort telefonen och ta en stund för dig själv.

Boktips: Cal Newport – ”Digital Minimalism”