Ekonomibyrån i SVT om FIRE. Igår sände Ekonomibyrån i SVT ett program om att bli fri vid 40, eller egentligen om FIRE.
Framtidsfeministen Sandra Bourbon, ekonomen Klas Eklund och psykologen Niklas Laninge gästade programmet. Jan Bolmeson (Rikatillsammans) och Anders Gustafsson (Tid och Pengar samt Onkel Tom) susade också förbi kort.
Kort sagt kom det inte upp något nytt utan det var mer det vanliga pratet om att de som tjänar mindre inte kan spara. Man blir inte glad av att pensionera sig och sitta på händerna samt att det ses som ett självspäkeri eller att det krävs ett ”extremsparande”.
Ekonomibyrån i SVT om FIRE
Ett halvtimmesprogram hinner bara skrapa på ytan och så var det i detta fall också. Även om inga nyheter eller nya insikter levererades tycker jag ändå att tonen var rätt bra i programmet.
Några saker hakade jag dock upp mig på…
”De som tjänar lite kan inte spara”
Det stämmer OM man inte är beredd att göra någon slags förändring. FIRE för mig handlar mycket om utveckling, lärande och knep för att komma vidare. I detta fall kan man angripa problemet från två håll. Minska kostnaderna och öka inkomsterna (vilket är samma för alla). Jag har en hel sida om att tjäna extra pengar. Till dags dato har jag dragit in långt över 100 000 kronor på dessa extraknäck.
Senast idag såg jag att Pappa Betalar? skrev om att vara valförättare i kyrkovalet. 2800 kronor brutto tjänade han där och han ämnar att göra det igen under riksdagsvalet. Samme man har även en egen sida med panelundersökningar som man kan dra in pengar via från sofflocket. Realiteten är att en förändring i beteende eller situation måste till. I FI communityt finns massor av tips.
Investeringsundersköterskan är också en stor inspiration och som denna månad sparade mer pengar än vad vi lyckades göra. Hon är grym.
Pension ger inte lycka och inte att nå FIRE heller
Jag håller helt med här. Samtidigt verkar det som att RE-delen (Retire, pensionering) av FIRE är vida missförstådd. Själv har jag svårt att se någon kämpa hårt för att nå detta mål under många år för att sedan sätta sig på händerna eller på en strand med paraplydrink. Det är klart att någon kommer göra det men för den stora massan inom FIRE (vill jag tro) handlar pensioneringen att pensionera sig från ofriheten att någon annan än en själv äger ens tid.
Man vill kunna styra sitt liv själv, ta de beslut som behövs vid olika tillfällen utan att vara bunden av en arbetsgivare eller vad just det uppdraget ger i lön. Jag vill tro att arbete i sig blir bättre och mer lustfyllt om inte det är direkt pengadrivet.
Ta min fru som exempel. Hon konsultar och känner att hon i princip alltid har för få timmar och för liten budget. Kreativt som busen men alltid en sur eftersmak att inga projekt blir helt genomarbetade på grund av tidsbrist. Tänk att faktiskt kunna vara mer frikostig med sin tid och lägga extratid för att något ska bli bra utan att behöva tänka på debiterbarhetsgraden, budget eller nästa projekt?
Anders Gustafsson kommenterade på detta men jag känner personligen att han kanske gjorde en lite för extrem exit. Flytta sin familj från en stad till ett enkelt torp på landet med djur och i min mening alldeles för snål kalkyl. Jag hade nock också hellre flyttat tillbaka till stan och jobbat vidare i hans skor.
Det krävs ett extremsparande för att nå FIRE
På många sätt är det nock sant – men ändå inte. Vi sparar 50% + av vår lön men känner inte att något fattas, tvärtom. Förr spenderade vi mycket på allt och nu spenderar vi mycket på det som ger värde och har kapat resten. Vi ser hela och rena ut, vi kör en ny bil, vi bor i ett finare område, vi reser och vårt hem ser fint ut.
Tvättstugan är nyrenoverad men det gjorde jag själv för en bråkdel av pengarna som en som anlitar hantverkare att göra det. Prylar och saker vi konsumerar gör vi på ett smart sätt med mycket begagnat, cashback och på REA. En yoghurt med röd ”kort datum lapp” för halva priset smakar lika gott som en vanlig yoghurt. ICA har bytts mot Willys och Lidl.
Bilen använder vi vid längre turer och matlådorna tar vi alltid med till jobbet. ALLT detta gör att vi kan spara mycket pengar. Jag tycket inte det är extremt utan ett bättre ord är effektivt.
Vi värderar vår tid och därmed värderar vi våra pengar och hur vi spenderar dem. Det är ju trots allt så att vi sålt timmar av vårt liv för att tjäna dessa pengar.
Det var några saker jag spontant tänkte på framför dumburken igår. Har ni sett avsnittet. Vad fick du för tankar om avsnittet och vad jag gaggat på om ovan?
FIRE som koncept kommer aldrig få förståelse hos folk rent allmänt. Det är för extremt och går emot normer på många plan. Som elitidrott eller andra typer av extrem prestation kräver det så klart uppoffringar och beroende på personlighetstyp är vi väl alla mer eller mindre lämpade för att gå emot nej-sägare och andra trösklar för att nå ett mål.
När det gäller ”de som tjänar lite kan inte spara”-argumentet så skulle jag nog vända på det och säga att det ÄR mycket, MYCKET lättare att spara på högre inkomster. Bättre förutsättningar och tröskeln är lägre, valfriheten är betydligt högre. Och nej det betyder inte att det inte går att spara på en lägre inkomst men det rättfärdigar inte att det är betydligt enklare att spara stora summor pengar och se en effekt av det betydligt fortare om man har en god inkomst.
När en ensam låginkomsttagare tar i från tårna och kanske sparar 15 000kr på en supermånad och en familj med två akademiker sparar 40-50 000kr på en liknande supermånad är skillnaden och effekten avsevärd.
Det jag bara vill komma till är att man inte ska förminska fördelen med en god inkomst i sitt sparande med argumentet ”alla kan spara”.
Jag skulle vara intresserad av att höra mer om psykologiska analyser av den här typen av målsättning som att eftersträva FIRE!
Visst är det så. Samtidigt är inte livet lika för alla även om vi gärna vill att det ska vara det i Sverige. Därför stannar ofta diskussionen med det enkla att det inte går om man tjänar lite. Hade hellre sett en diskussion där man erkänner det du skriver ovan (för så är det ju) men samtidigt visar att det faktiskt går, om än i saktare mak, för en låginkomsttagare.
Det hade gett människor större makt över sitt liv istället för ett offerskap eller att hjulspåren cementeras.
Hå med att FIRE inte är för massorna. Samhället och genetiken är emot oss…
Mm, upplever det bara lite som man vill få det att verka som att spelplanen är jämn och alla har lika förutsättningar genom att köra ”alla kan spara”-argumentet. Samtidigt är ju att säga att de med lägre inkomst inte kan spara lika provocerande. Världen skulle bara bli lite bättre om vissa människor kunde sluta säga vad andra kan och inte kan göra och istället stötta människors ambitioner att förbättra sin livssituation och utveckla sig själva.
Ellerhur. Man behöver inte pekpinna åt ena eller andra hållet och alla är fria att göra som man vill samtidigt som att om en upplyst ekonom säger att jag inte kan spara så kanske man stannar där. Gött man istället kan visa en väg som folk skulle kunna ta – om de vill.
Håller verkligen med här! Det finns någon gräns för när det blir möjligt att spara utan att det går ut över annat/pengarna behöver användas senare. Så klart finns det ofta en del att spara in på men det blir förmätet att tro att vem som helst, i synnerhet ensamstående, har den möjligheten.
Själv sparar jag mer som ensamstående än när jag var sambo. Nu kan jag själv bestämma och behöver inte kompromissa om i mitt tycke onödiga utgifter 😉
Hehe, går åt båda hållen.
Samma för mig fast jag har dottern nästan ensam nu(varannan helg hos mamma).
Håller med, och det har nog också en del med utbildningsnivå osv att göra. Jag själv som exempel. Jag är högutbildad, kommer från en släkt av akademiker, nu är jag både ensamstående mamma på heltid o kroniskt sjuk m sjukersättning på halvtid. Ändå kan jag bo i hus, ha bil o spara pengar. Det är för att jag vet hur man gör! Jag förstår systemet så att säga. Har man inte den kunskapen eller bakgrunden är det ju givetvis en helt annan sak och alla har definitivt inte samma utgångsläge eller möjlighet hur mycket man än säger att ”alla har samma förutsättningar”
Ja exakt, alla har inte samma förutsättningar även om samma möjligheter teoretiskt existerar.
En upphöjd journalist, en framstående författare och en stenrik höjdarekonom gick in i bar..
Ingen kunde förstå, varför vill inte fölket jobba till 75? Det är ju så KUL och så STIMULERANDE.
Nästa gång, bjud istället in en golvläggare med taskiga knän, en utvecklare som balanserar på gränsen till utbrändhet och en undersköterska som inte hinner träffa sin barn.
DET hade jag velat se. Både ekonomen och psykologen har ju på många sätt uppnått (killgissning) det som flera inom FIRE vill uppnå. Självbestämmande och att få stimulans genom arbetet. Vägarna till det stadiet är olika och FIRE är inte enda vägen.
Jag jobbar på ett roligt företag men att bara sitta och mata excelrapporter dagarna i ända är föga stimulerande. Tjänar bra, gör nytta, har mycket frihet. Gyllene bur.
Ja, det är framförallt vi som har mycket att vinna på att kunna gå i pension tidigare eller i alla fall kunna minska arbetstiden de sista åren innan pension.
Många i media tar upp och problematiserar FIRE som något för de som gillar att späka sig eller något som snyltare håller på med. Ett fåtal inom FIRE börjar i ränta på ränta satsa på aktier och bli snuskigt rik spåret. Inget fel med det. Jag vill hävda att tankarna om ett friare liv där jag själv har stor påverkan på hur jag mår börjar när arbetssituationen går över styr på grund av att ägare/chefer andra medarbetare tillåts löpa amok på företaget utan att någon sätter ner foten.Tänk klassikern med Lotto-Åke i slutet av 90-talet. Där kanske första fröet såddes för många, inte att spela på lotto men att hitta metoder att få pengarna att räcka lite längre och skapa lite manöverutrymme. Nöden är uppfinningarnas moder.
Sanna Samuelsson krönika i gp trycker på en viktig sak i dagens arbetsliv. Behovet av ett ”fuck off”-kapital.
https://www.gp.se/kultur/kultur/inte-konstigt-att-ungas-stora-dr%C3%B6m-%C3%A4r-att-g%C3%A5-i-pension-1.54109159
Jag hoppas att media snart börjar lyfta frågor och sätta press på arbetsgivare samt politiker kring vilket arbetsliv vi ska ha och hur ger vi de som går in i arbetslivet en bra start.
FIRE resan är så lång. Själv är jag en låginkomsttagare. Jag hävdar att även om man inte når enda fram är det värt att köra. Vissa delmål och milstolpar gör mödan värt. Att slippa ekonomisk stress finns inga lyckopiller i världen som går upp mot. Det viktigaste målet som jag uppnått är ett portföljsaldo vars avkastning motsvarar skillnaden mellan min lön och min eventuella a kasse ersättning. Alltså avkastningen och a kassan motsvarar tillsammans min lön. Jag har uppnåt parasit FIRE. Med denna modell kan jag gå hemma länge, missköta mig på eventuella arbetsintervjuer, samt sitta av tiden med min mobil på framtida utbildningar. Jag har inga moraliska problem då jag betalt skatt och staten prioriterat bort mina och andras skattepengar på sikt.
Sikt= skit
Har inga problem med folk som sover hela dagarna och lever på sin avkastning, men varför skulle du få A-kassa om du inte står till arbetsmarknadens förfogande? För att få detta kräver väl att du registrerar dig på A-förmedlingen? Varför skulle man vilja göra det om man vill vara ”fri” eller ”independent”? Då har du ju statens slavhalsband runt halsen? Din beskrivning är väl snarare en vanlig svensk arbetslös, än en ”parasit-FIRE”…
Du har en poäng. Min beskrivning ovan gör mig inte fri. Men något friare. Jag tror att begreppet semi fire beskriver något liknande.
Jag hade officiellt stått till arbetsmarknadens förfogande. Jag hade bara framstått som inkompetent då jag tvingas till anställningsintervjun.
Vidare så har jag sett att en del har uppenbara problem med att någon arbetar och sparar sig till en tidig pension/frihet rent moraliskt. För att man inte bidrar till statsamöban på ”rätt sätt”. Säg då istället att ni håller på att ”ställa om” till ett nytt arbete, nämligen kapitalförvaltare.
Håller med dig. Folk ska skita i vad du gör så länge du inte skadar någon. Bra förslag
För mig har RE varit minst lika viktigt som FI. Som 60+ och klart mer utbränd än jag förstod när jag klev av ekorrhjulet vid 58 års ålder är min helt fria pensionärstillvaro precis vad jag behöver.
Så jag är FIRE-personen som just nu sitter på uteservering i Ungern i solen med ett glas (förvisso inte paraplydrink utan Aperol spritz). Jag gör mycket lite nytta, mår bra och vägrar att ha dåligt samvete.
Alla är vi olika och har olika förutsättningar. Du ska inte ha dåligt samvete – tvärtom! Skål!
Tack för att jag blev omnämnd! Jag förstår överhuvudtaget inte varför det ska tjafsas om att det är så svårt för oss lågavlönade att spara pengar och eventuellt nå FIRE. Alla har olika förutsättningar och även olika skills när det gäller att spara. Själv har jag inspirerats av bloggare med väldigt olika bakgrund och tagit till mig allt som passar mig och min situation och ärligt talat skitit i deras ofta högre inkomster.
Gött sätt att se på det. Och har man inte skills så kan man snappa upp dem på x antal bloggar och fora.
Jag har sett inlägget nu, och låtit det smälta ett tag.
Jag uppfattar många inlägg, inte enbart detta, utan även andra, som problematiserande av FIRE – rörelsen, på ett sätt som syftar till att få de som sparar och investerar sina skattade pengar till att känna skuld och skam. Jag tycker det är att spara och investera är att ta ansvar för sin finansiella situation i en tid då mycket ständigt förändras. Att ha eget kapital (som för övrigt fortsätter att skattas på både i investerad form och varje gång de spenderas) ger mig personlig trygghet i en föränderlig värld där jag inte tycker att jag kan räkna med stöd från staten eller någon annan.
Vad jag tycker är intressant är att i stort sett inga inslag lyfter VARFÖR rörelsen blivit så stor. Många hittar FIRE för att man är i en ohållbar arbetssituation, men detta kommer sällan upp till diskussion. Sandra nämnde det kort i början av inslaget, men inte sen. Jag drogs till FIRE av samma anledning (långa arbetsdagar, ingen fritid, mycket stress, sjukdom), och många vad jag kan läsa på olika bloggar. Det pratas också i inslaget om de med fysiska arbeten som gör att man tar slut, kroppen orkar inte mer, och det blir svårt att arbeta länge. Det är helt sant, och inget jag på något sätt vill förminska. Men det är också problematisk med psykisk ohälsa som ett resultat av långvarig och hög stress. Utbrändhet, utmattningsdepression. Varför nämns sällan eller aldrig detta i tidningar eller tv? Kontorsjobb är inte fria från skador, men annorlunda än de som har ett arbete med större fysisk belastning. Precis som det finns burnout, finns boreout. Boreout behöver inte vara kopplat till för lite arbete, utan kan även vara brist på stimulerande och givande arbetsuppgifter.
Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt med inslag som dessa, för jag tycker att de ofta ger en för platt och onyanserad bild av något som är ganska komplext. FIRE tror jag egentligen är ett symptom på en ohållbar arbets- och livssituation för många, med för många och höga krav, vilket leder till en önskan om, och behov av, större frihet. Att problematisera FIRE istället för att ifrågasätta varför det blivit så (för långa arbetsdagar, för mycket stress ohållbara krav och situationer, mm) tycker jag är fel.
Jag kan inte annat än att hålla med och just detta är min ingång också. Jag gick gick i väggen och i läkandeprocessen hittade jag FIRE. Det finns något totalt ohållbart i det sättet vi arbetar på och alla har inte stimulerande arbeten eller för den delen fysiska arbeten som sliter på annat sätt.
Detta borde diskuteras mer.
Angående psykologen i inslaget. Han har väl ett visst egenintresse då han påpekade att fire inte behöver vara svaret till välmående. Om Fire uppnås av fler har jag en känsla av att behovet av psykologer minskar.
Jag tänker nog att behovet av psykologer är konstant och kanske tom kommer öka. Det finns så mycket annat och inte minst sociala medier som förstör och förgör.
Vad tror ni andra om idén att alla ska få delvis Fire. I Alaska har delstaten investerat i utdelningsaktier vars utdelning går direkt till invånarna. Om Sverige enbart investerar i svenska bolag som har mycket anställda i Sverige. Aktieutdelningar kunde då oavkortat gå till medborgarna direkt in på kontot.
Jag tänker att vårt pensionssytem är lite så också? I USA är utdelningar viktiga för många pensionärer.
Tycker de tog upp de olika sidorna av FIRE på ett bra sätt. Jag uppfattade det inte som att den med låg inkomst inte kan spara utan snarare att just FIRE är utom räckhåll för många. Har man haft väldigt låg inkomst eller fått sin ekonomi kullkastad pga perioder av arbetslöshet/sjukskrivningar/skilsmässa etc så har man förmodligen redan kapat många kostnader och fått prioritera rätt hårt. Så har man en liten inkomst och liten möjlighet att öka lönen så har jag full förståelse för att man inte sparar för just framtida frihet utan istället försöker leva, vila, trivas på jobbet och må bra fram till 67. Medan det låter väldigt vettigt att den med hög inkomst köttar på och kan se fram emot ekonomisk frihet inom kort. Självklart finns det undantag och beroende på hur lång tid man har på sig kan man såklart lyckas även som låginkomsttagare. Men det är ju inte konstigt att just FIRE inte attraherar alla.
Ellerhur! Sedan finns olika nivåer av FIRE och möjlighet till självbestämmande. Eller bara att finansiera att kunna jobba 75% med bibehållen lön…
Bra inlägg som vanligt!
Kul att du uppmärksammat mitt inlägg om mitt senaste extraknäck.
Även min nya panelsida. Hoppas många ska hitta dit och få möjligheten att tjäna några extra slantar, som förhoppningsvis investeras.
Mvh PB?
Tack och instämmer. En inkomstström av många som är tillgänglig för alla.
Jag såg programmet och reagerade mest på att det var samma vinkling som vanligt. ”Alla kan inte” och ”ska de bara sitta där och inte göra någonting”.
Varför tror ”etablissemanget” att de som slutar LÖNEarbeta också slutar göra allt annat? Vart tog de vanliga pensionärsaktiviteterna vägen? De som en 65-åring gör. Åka på utflykter, träffa vänner, påta i trädgården, hjälpa åldriga föräldrar, vara mer i fritidshuset, träffa barnbarn, volontärarbeta i den lokala idrottsklubben, måla akvareller, åka skidor precis när snön kommit, plocka svamp en onsdag…. och kanske gå in som konsult nån gång på sitt gamla jobb. Allt som jag som medelålders person inte hinner med i vardagslivet men gärna skulle vilja göra. En blandning av fritidsintressen, socialt umgänge och lagom med stimulans för kroppen och hjärnan.
I programmet hade de ett par inslag med några amerikaner, utan att tala om skillnaden i amerikanskt och svenskt liv (tex skatt och antal semesterdagar). Ekonomen nämnde kort att den ena hade haft hög lön innan hon sköt ut sig och ”då är det ju lätt” (enligt honom), men utan att kommentera tex sjukförsäkringskostnader eller att det största sparandet en amerikan har är för sina barns framtida universitetsstudier.
Jag tror att det är ett misstag att ta den amerikanska FIRE-betydelsen rakt av och försöka få folk att förstå vad det innebär. Då får man dessa mothugg av jantekaraktär ”det går inte” och ”hur skulle det se ut om alla…” (ja, hur skulle det se ut om alla blev tandläkare eller fotbollsproffs). Man borde anpassa det lite efter svenska förhållanden och mer poängtera valfriheten än ledigheten.
Sen är det nästan lite patetiskt att ekonomen och psykologen, som på sitt sätt har nått sin variant av FIRE i och med att de gör det de tycker är roligt (antagligen för ganska hög lön) och gärna fortsätter till långt efter pensioneringen, sitter där och tycker att andra inte ska försöka eftersom det är så svårt för lågavlönade.
Han nämnde faktiskt att skatten i USA är låg .
Angående psykologen så tog han upp något som jag tror många glömmer bort. Allt är inte guld och gröna skogar. Livet behöver mening tyvärr kan frihet och alla möjligheter och den extrema livstilen/annorlunda spela ens egna hjärna ett spratt. Delvis att hamna i en svacka trots att man har allt och må dåligt.
Sammanhang/någon form av vardagsrutin där man bidrar något till världen är för min del men förmodligen även ändras del viktigt varesig man vill det eller ej det är ett mänskligt behov att tillhöra och tillföra.
Bara för att nämna några som fått det tufft Living a FI(skilsmässa, sjukdom), MMM (skilsmässa), onkel tom(brist på sammanghang), fru eb man (Kan ej korrekt term men depression). Har själv varit med om vad alla dessa varit med om i liknande sammanhang. But thats a part of life its unpredictable. Tycker att man behöver ha det klart för sig att allt inte löses bara för att FI nås eller att livet blir bättre (blir ju oftast det) men det gäller att ha självkännedom och självinsikt gällande vad man vill ha ut i livet.
För mycket glädje är inte bra, inte heller för mycket sorg, utan en balans behöver råda mer av glädje än sorg. Allt behövs då det är en del av livet som ger oss lärdomar för att bli ytterligare än bättre version av dig nästa dag.
Mvh Anonym-m
Klokt och viktigt att belysa detta. Också att saker förändras över tid och ens inställning till dessa. FI är ingen universallösning eller lösning på allt vad livet kastar på en. Jag förstår mer och mer att jag kanske pressade in lite för mycket hopp till FI/FIRE – men med det sagt är jag glad att jag tog steget och kommer fortsätta. De mjuka sakerna är det svåra här i livet.
Klokt skrivet. Tänkte komplettera lite om ovan nämnda Fire kändisar. Tack vare FIRE spåret har de följande möjligheter. MMM har köpt ett hus efter sin separation som ligger nära, så han kan träffa sina barn.
Fru en har möjligheten tidsmässigt att hjälpa sin man.
Onkel Tom fick lära sig vad han inte ville på ett sätt som är få förunnat.
Samt Jeff Bezos skrattar fast han genomgått världens dyraste skilsmässa.
True! Pengarna gör skiten lite enklare att hantera.
Anonym-m. Ja sammanhang är mycket viktigt. På min (mansdominerade) arbetsplats finns det många som verkligen äääälskar sitt jobb och inte skulle kunna tänka sig något annat. Då de ofta har fruar som är några år yngre än de själva så hänger de kvar så länge de får, för att sedan hoppa in som konsulter i eget nystartat företag när de pensioneras. För att de vet att de skulle få jättetråkigt hemma. Men när frun också går i pension så slutar de med konsultandet på en gång.
Tyvärr har jag också haft en nära kollega som såg fram emot pensioneringen men aldrig fick uppleva det. Och några som inte ens fått fira sin 50-årsdag. Kontorsarbetare, inte fysiskt tunga jobb. Dessa tillfällen fick mig att fundera på vad jag vill göra i livet och hur jag ska både hinna och ha råd med det.
Jag tycker det var ett förvånansvärt bra inslag. Ekonomibyrån är ju alltid lättsamt på gränsen till tramsigt, det här var inget undantag men ungefär vad man kan förvänta sig.
Sandra gjorde ett mycket gott intryck och framstod som målinriktad men ändå sympatisk.
Sen får man stå ut med att alla inblandade måste lite klädsamt ta avstånd från handlande och åsikter som kan uppfattas som präktigt. Det är samma sak med de som bryr sig om miljön på riktigt, veganism och nykterism. Man får ta det så fort man kliver ur mainstream litegrann.
Det har skrivits så mycket klokt i kommentarerna så jag tillägger inget till det.
MEN, var det inte lite komiskt att psykologen på slutet efterfrågar en rörelse som går ut på att utbilda sig och jobba?
JO! Det fastnade jag också vid. Är inte det normen eller var det en förklädd känga till bidragspolitik? 🙂
Ja det är oklart 🙂 Men jag tolkade honom som seriös i sitt uttalande. Det är ju en av de trickiga delarna med normen, vi märker liksom inte när vi lever i den. Den är liksom… så normal!
Med tanke på det sista du skrev om att värdera sina pengar o tid så läste jag ett inlägg( minns tyvärr inte vart )där man inför varje Köp istället för att tänka hur mycket kostar det mig, tänkte hur många timmar av min tid kostar det mig, dvs hur många timmar måste jag jobba för att tjäna ex 1000kr som den där tröjan kostar. Intressant sätt att resonera tycker jag!
Ellerhur! Det tankesättet har varit en nyckel och ögonöppnare för oss. Pengar = sålda timmar av ditt liv. Slösar du med dem slösar du också med ditt liv. Pengar får större värde om man knyter dem till livet. Olika konsumtionsval blir tydligare om man måste arbeta tre dagar extra för ett par skor jmf ett annat par (eller samma fast begagnat – du fattar).
Skriver om det i detta inlägg Räkna ut din verkliga timpenning
[…] har för mycket saker fortfarande! 😉Ibland gör man rätt kommer med ett intressant inlägg om Ekonomibyrån i SVT som handlade om FIRE. Jag har själv inte hunnit kika på avsnittet. Många tankar känner jag igen så som att […]
Varför var ingen framgångsrik svensk representant för FIRE med i programmet? Anders Gustafsson är inget bra exempel, håller helt med dina uppfattningar om hans situation.
Sedan är det synd att ingen påpekade att du I SAMMA SEKUND som du drar ner på konsumtionen blir friare. Eftersom du inte spenderar lika mycket är du inte piskad att dra in lika mycket.
Men också för att konsumtion tar tid. Jag åkte till shoppingcentrum varje helg!? Det är tid jag nu kan stoppa rakt ner i fickan. (Och visst är det fascinerande att man efter en tids bortavaro från butiker plötsligt kan känna den där vidriga plast/kemikalielukten).