Vi ska få en sladdis – Ett par dagar innan julafton mitt i värsta stressen fick jag ett sms av Fru IGMR med ett test som visade två streck – ett nytt kapitel i vår familj tar vid.

Lite omtumlande är det får jag nog ändå tillstå i och med att jag var rätt (helt) säker på att vi skulle förbli en enbarnsfamilj. Min barnlängtan har aldrig varit jättestor och nu var den mer eller mindre över. Samtidigt var vi rätt övertygade om att det inte skulle gå – eller i alla fall vara väldigt svårt för Fru IGMR att bli gravid då jag fyller 43 i år och och fru IGMR är ett år äldre.

Jag tycker ju dock om när saker bara blir och man får ändra kurs, tänka nytt och göra annat. Detta är väl verkligen en sådan sak, eller? När dammet lagt sig så känner jag att det jag vill göra framöver kommer gå, och antagligen bli bättre, att göra med en till i familjen. När allt kommer omkring är det ändå familjen och familjelivet jag trivs bäst med.

Livet som jag föreställt mig framöver kanske blir lite annat men det behöver inte betyda något dåligt – tvärtom. Nu när allt har satt sig ser jag väldigt mycket fram emot att få bli pappa igen och att IGMR junior äntligen ska få ett syskon.

Allt kan fortfarande hända och skulle det värsta hända har jag redan en underbar familj och ett liv som kan fortgå. Håller tummarna och hoppas på det bästa.