Det andra berget, the second mountain. Handlar livet om dig – eller andra? Om framgång, det materiella – eller något djupare?
Världen säger till oss att vi ska driva vårt eget intresse: karriärvinster, hög status, fina saker – saker som går att ta på och mäta. Från det att vi föds fostras de flesta till att vilja ha allt det där. Att lyckas, att äga och att få det bra. Huset, karriären, bilen och varför inte båten, sommarstugan, husbilen och allt annat.
Men någon gång under resan till, eller när vi uppnått allt det där, kan vi upptäcka att vi inte är intresserade av vad andra säger att vi vill. Vi vill ha de saker som verkligen är värda att vilja ha. Mål, värderingar, ansvar, familj, gemenskap och engagemang. Att göra skillnad på andra sätt än det materiella, både för sig själv men också för andra. Det ena utesluter inte det andra men vikten och betydelsen skiftar.
Vad innebär det att se bortom dig själv och hitta en djupare mening till din existens? Att glömma det oberoende som marknadsförs som det bästa och upptäcka gemenskap och engagemang i de och det runt omkring? Vad betyder det att värdesätta detta framför det materiella, det egna och individens frihet?
Det första berget
Vi anstränger oss, klättrar, får det bättre och sedan kanske man stannar där. Man har det bra men det smyger sig på en känsla av att något skulle kunna bli bättre.
Trots att alla förutsättningar för att må bra, eller kanske till och med, vara lycklig finns så är vi inte det. Vi har klättrat upp för berget, det enda berget vi sett och tror finns, och nått toppen. Problemet är bara att när vi står där på toppen och spejar ser vi ett till j*vla berg och det är betydligt brantare och högre.
Eller kanske det händer något på vägen till det första bergets topp som gör att man få en glimt av berg nummer två. Man blir sjuk eller går i väggen. Någon anhörig blir dålig, ålderspension eller arbetslöshet. Kanske når man målet FIRE eller ett annat mål men utan plan för nästa steg. Nu då?
Det andra berget
Det andra berget handlar förstås om ens inre och vad som får oss att må bra på riktigt. Självklart måste ett par steg i Maslows Behovstrappa vara avklarade för att vi ska se det andra berget men det är det för de flesta i västvärlden.
Vad är det då som får oss människor att må bra och hur lever man ett gött och harmoniskt liv när det där andra är på plats. Det finns en anledning att det andra berget är högre och brantare. Det är svårare att må bra och skapa mening än att ordna det där andra.
Värderingar som driver och genomsyrar de beslut man tar. Arbete eller en uppgift. Familj och/eller gemenskap – både i det nära och området man lever i. Självbestämmande, ansvar och nya mål. Detta är saker som gör att man tar sig högre upp på berg två. Kanske når man även toppen?
Hur tar du dig upp för berg två?
Det skrivs ofta om i FIRE kretsar att det pengarna och sparandet är det lätta. Det mentala och det mjuka är det svåra. Jag är helt enig att detta är den stora utmaningen. Hur lever man ett gott liv som är hållbart över tid. Hur hittar man mening i vardagen? Jag tror att de flesta pusselbitar är listade i stycket ovanför detta men mängden och hur de passar ihop är individuellt.
För min egen del upptar dessa tankar mycket av utrymmet mellan öronen nu. Målet FIRE är inte avklarat men en hållbar vardag och process mot FIRE får jag nog säga att jag och vi har satt. Nu måste vi och jag blicka framåt, eller kanske uppåt mot bergstopp nummer två.
Vilket berg befinner du dig på?
Inspirationen till detta inlägg kommer från böckerna ”The second Mountain” av David Brooks. ”Everything is F*cked” av Mark Manson samt Paula Pants intervju med just Mark Manson.
Fler boktips hittar du här.
Hej! Min fina text som jag skrev försvann såklart… Befinner mig på berg nr2 ett par år framför dig/er. Känner mig lugn och trygg i att titta på utsikten på berg nr2. Fokuserar på litenheten i många situationer och trivs bra med det. Vi följer inte längre given mall. Prestationsångest tas ut i löpspåret eller i pull-up ställningen. Det är ju väldigt lätt hänt att bara byta livsmall, låt vara till en mer hållbar, men ändå. Låt saker ta tid är ju lättare sagt än gjort men blir ändå mitt råd till dig/mig.
Ah. Det låter skönt. Tror också att en av nycklarna är att krympa förväntningarna eller kanske kalibrera sinnet till njutning i vardagen och i det enkla. Instragramlivet gör det svårt att nå bergstopp nummer två.
Det där med tid är också viktigt. Att pensionera sig från en dag till en annan eller vinna en lotterivinst kan vara tufft. FIRE preppar ju en under tiden. Lite som att få barn. De där nio månaderna är en bra tid att ställa om huvudet.
Bra text! Kan man översätta det till ”stora” livet vs. ”lilla” livet? Tänker ofta på det, att det är så bakvänt. För min del levde jag verkligen som att det som kallas ”stora” livet: JOBBET, detta poänglösa härke som ingen minns att man jobbat på något år efter att man slutat, var det centrala och att allt annat var perifert. Som familj, själen, den fysiska kroppen man bara får en uppsättning av. Eller konsten, världen, musiken, att DE sakerna skulle vara små strössel på jobbkakan, när det är precis tvärt om. Familj, själ och konst först, sen lite gigg om man känner för det. Älskar FI.
Jag tror nock att man kan det. Du har ju skruvat på livet och slagit läger på berg två. Fyllt livet med mer av det goa som gör att man mår bra och då och då kan känna lycka.
Jag tror att det alltid kommer en ny topp och att man till slut inser att det är resan dit som är det som skapar värde i livet
Jag låg just och funderade över detta igårkväll. I och med att livet är som det är, dvs förutsättningarna ändras hela tiden tror jag att främst berg två ändrar skepnad. Samtidigt är jag ändå rätt övertygad om att vi är kodade för att må bra av vissa grundläggande saker, som just gemenskap, värderingar som genomsyrar ens handlingar, mål, ansvar, lärande, skapande, arbete. Kanske är det mixen som ändras.
Fint att läsa att ni befinner er på rätt stig.
Tror likt MrD här ovan inte på att vi når fram till en topp men det är ju viktigt att vi väljer resan medvetet och inser att förändring alltid är möjlig.
När det gäller Maslows behovstrappa kan vi ju vara lite försiktigt kritiska mot den.
https://www.vof.se/folkvett/ar-1999/nr-2/maslowmyten/
Förutsättningarna ändras hela livet så kanske är det så att man får kämpa för att hålla sig kvar på topp två.
Väldigt intressant! Jag känner samma som er och går i samma tankar. Jag har pratat en del om att starta en stiftelse och därigenom bidra till saker jag brinner för etc. Att hjälpa andra är något som inspirerar och motiverar mig.
Zion National Park är för övrigt indeed en trevlgi plats 🙂
Ha en fin dag!
Jag har sett att du skriver om stiftelsen. Det känns som ett väldigt berg tvåigt projekt 😉 Kul att följa ditt arbete med den.
Och Zion… fasen vad jag vill tillbaka.
[…] praktiken och vad man gör vid en eventuell börskrasch.HerrIGMR har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg om mänsklig motivation och strävan efter olika mål enligt Marslows Behovstrappa. Tycker att det är väldigt intressant […]
Ska göra en snabb oplanerad exit långt tidigare än planerat, men har bestämt mig för att de kommer bli bra och att jag tar de som de kommer, tror som ovan att vägen dit är målet med resan.
Jag har ställt upp och slitit i många år men de var de val jag gjorde med den insikt jag hade då, nu har jag fått ny insikt och ser fram emot att göra mer med familj och hitta tillbaks till några vänner man tappat där man tyvärr valde jobbet istället för socialt liv.
Det låter väldigt sunt med tanke på vad du skriver mot slutet. Låter som om jag kunde sagt det själv även om min exit var från chefandet till specialist. Patron ur eller stor-exit kommer senare.
Lycka till!