Om att byta ut saker. Ibland blir saker kvar i ens ägo som normala människor skulle bytt ut eller kastat. Jag har en fäbless för att spara på t-shirts (kan bli trasor, målarkläder etc.), skor (kan bli målar, meck eller trädgårdsskor) och sedan övriga saker som jag kanske tycker är bökiga eller onödiga att byta ut trots att det behövs.

Fin och nyfasen

Jag vet inte hur det är med er men jag ser ofta saker lixom i en fallande skala. Först är det nytt och fint och jag är lite fånigt rädd om prylen. Denna fas tror jag stannar lite längre hos mig än gemene man. Det inser jag kanske allt som oftast när jag tittar på bilder och ser samma skjorta för fem år sedan fast jag i mitt huvud bara haft den i ett år.

Vardagsfasen

Efter fin och nyfasen kommer vardagsfasen. Skorna är inte riktigt lika vita och man kan kosta på en lerpölstrampning utan att utbrista i ett ångestskrik. Beroende på hur mycket vardagsanvändning man kör så tänker jag att det i denna fas som saker befinner sig längst för gemene man. I vardagsfasen nöts prylarna mer och obönhörligen förflyttas de mer och mer mot skrot- eller utfasningsfasen. Kanske är det också så att det sker ett teknikskifte som förpassar saker hit.

Utfasningsfasen

I denna del av en pryls livscykel kommer många saker att bytas ut eller, förhoppningsvis, lagas. I denna fas har jag en hel del saker som helt enkelt inte byts ut. De bara stannar här. Har man för stor andel av prylar som lever i denna fas kanske man betraktas som ett orginal?

Låt mig ge några exempel på saker som normala människor byter ut:

Ovan skor var verkligen ett par sköna ögonstenar som jag gled runt i för många år sedan. De levde länge i en imaginär nyfas för länge men sedan trampade IGMR junior på dem för många gånger och vardagen infann sig. Till slut (alldeles för sent) förpassade jag dem till trädgårds, meck och målarskor. MEN – kolla mitt genidrag på hälarna. Jag gjorde om dem till ”gå ut med soporna skor” varpå de gjorde en oväntad klassvandring och landade i vardagsfasen igen. Här levde de kanske i två år och frodades. Skönare skor har aldrig burits av mig.

Nu har de dock bytts ut. Jag och IGMR junior köpte skor till honom på Stadium Outlet och jag dök på ett par fejk-birkenstocks för 250 kr. Dessa har nu ersatt mina Vans som till slut hamnade i soptunnan.

Detta sportarmband skulle jag egentligen slängt eller bytt ut för länge sedan. Jag försöker dessutom att inte mäta min löpning allt för ofta enligt Marcus Torgebys ”känns det så tar det”. Men efter vår troliga covid för ett år sedan blev jag lite rädd att springa utan telefon med mig. Kroppen lirade inte riktigt, lite osköna dubbelslag på hjärtat och lungor som dummade sig. Alltså var det rätt bra att ha med en telefon. Så detta armband uppgraderades till vardag igen.

Armbandet passar telefonen jag hade för två telefoner sedan. För att få i min nuvarande telefon hjälpligt måste jag ta av skalet. Kardborrbandet har dessutom lossnat vilket gör att min telefon glider ner mot armbågen då och då. Sjukt störande. Armbandet är kvar och hur störande det än är så är jag mer osugen på att köpa nytt trots att det säkerligen är billigt.

Orginalfleecen

Så har vi fleecen mina grannar skrattar åt. Inte för att den är så ful utan för att jag har den så ofta. ”Har du radhuskavajen på dig?”. Jag har tyvärr ingen bild på den men själv tycker jag inte att den är speciellt anskrämlig. Fleecen inhandlade jag inför en fjällresa med min far tidigt 2000-tal och märket är Helly Hansen.

Denna fleece har otaliga tvättar och otroligt många timmars användning men ser helt ok ut trots det. Den är inte längre i finfasen men jag undrar om den någonsin kommer hamna i utfasningsfasen trots att jag använder den som om den vore det. Alltså i trädgården eller om jag meckar med bilar. Inte vid måleri än. Vanligt folk hade nog bytt ut den på grund av att den är så gammal. Jag däremot gillar kvalitén och ser inget behov av att byta ut den.

Det jag däremot har gjort är att jag införskaffat två andra fleecar som är i finfasen och är sköna på utflykter. Det gör att denna fleece kan få leva sitt trädgårdsliv i oändlighet.

Kvalitet lönar sig

Fleecen är ett mycket bra exempel på att det lönar sig att köpa ok kvalitet. Saker håller och kan få leva länge. När jag skriver detta inser jag att jag har en Fjällrävenryggsäck som jag också köpte tidigt 2000-tal. Den är fortfarande jättefin trots otaliga resor och utflykter. Det enda jag behövt göra är att laga dragkedjan med mitt knep för att laga dragkedjor som delar sig.

Har du saker som fått leva vidare i din ägo för länge? Hur länge är saker fina och nya för dig?

Samtidigt som det är lite komiskt att hålla kvar och använda saker för länge så är det plånboksbra och miljöbra. Vill du läsa en bra bok på temat? ”Vi är vad vi köper” av Jacob Östberg och Katarina Graffman kan IGMRs rekommendera.