Väggkänning – Man jobbar på. Livet känns fint men nacken gör ont. Ögonen är grusiga men det har de ju varit så länge jag minns. Kilometertiderna på löpningen blir sämre trots att jag tränar mer. Chefen frågar om inte man vill vara med i ledningsgruppen för X. Nu har vi dessutom en global kris som gör att det är brist på råvaror, energi, plats på båtar och flyg. Kan vi minimera de förväntade skadeverkningarna genom att planera om, prioritera om och ändra det vi har planerat under senaste året? Kan det helst ske nu? Kan inte du göra en analys av läget, och dra för ledningen? Men grunddatan är fel – leveranstiderna stämmer inte i affärssystemet. Underleverantörerna har heller inte koll på läget och kan inte ge exakta besked. Kan vi inte klämma in en konferens på två dagar på annan ort så att man tappar två arbetsdagar också?
Ska vi dessutom inte se till att flytta till ett nytt och öppet kontorslandskap som inte är kompatibelt alla människotyper? När vi väl är på plats så kan vi väl se till att alla måste vara jobba på plats och inte hemma mer än några timmar per vecka?
Ångest & stopp
Här någonstans tog det stopp igen. Samma ”blixt från klar himmel känsla” igen. Den 28 september för att vara exakt. Jag ställde mig vid min arbetsplats och kände paniken sprida sig i kroppen. In på toaletten och bara inse att ”okej, nu är jag här igen”. Ett kort samtal med chefen så kunde jag hoppa konferensen. Helgen var stökig och orolig i skallen så jag fick hjälp av Fru IGMR att författa ett långt mail till min chef.
Jag behöver avlastning, lugn och möjlighet att få jobba hemma mer – allt detta får jag. Företaget befinner sig i en expansionsfas och det är inte bara jag som nu slagit i taket för vad jag mäktar med, vi är en nätt liten skara. Fler personer kommer tillsättas och min tjänst kommer delas mellan mig och en ännu inte anställd person. Jag är väldigt glad och tacksam att företaget lyssnat men samtidigt är jag inte ok än, inte alls.
Det kommer ta en tid att komma tillbaka till ursprunglig form denna gång också både känner jag och inser jag. Samtidigt har jag fångat, och fått syn på väggen där i fjärran, det mycket tidigare än förra gången. Jag har inte pressat mig igenom ångest och oro utan sagt till direkt jag kände symptomen. Tyvärr är det ändå illa nog när man redan haft utmattningssyndrom en gång.
Jag tog en vecka ledigt och nu är jag tillbaka på jobbet men med lov att jobba hemma 100% till jul samt är avlastad. Höstlovet om två veckor håller jag också ledigt. Det är en bra grund.
Nuläge
Rutiner. Gå upp, promenad, frukost, slå på datorn, jobba, fika, jobba, lunch + promenad, fika och sluta i tid. Fylla på med bra saker och fimpa det dåliga. Inte planera in för mycket och helst ingenting just nu.
Jag känner mig lite som ett svänghjul eller en sådan där foreverspin. Alltså något man tillför energi under en stund och som sedan lagrar den för senare användning. Hjärnan springer på trots lugnt tempo och en stilla önskan om att den bara ska chilla.
Ögonen med trötthet, grusighet och smärta som jag länge misstänkt vara stressrelaterade visade sig faktiskt vara något annat. Remissen till ögonkliniken gav diagnosen MGD. En underproduktion av det fett som gör att tårfilmen är intakt. Man kan alltså ha nog med tårar men de håller inte ihop varpå man får problem med ögonen. Skönt att ha fått det utrett även om det ofta är en kronisk åkomma. Lindring och egenvård gör det uthärdligt. Detta har varit en stor stress eftersom jag haft svårt att sitta vid en skärm utan smärta och yrsel under många år. Lättnaden nu…
Så det är läget och varför jag inte skriver spaltmeter. Familj och energi först. Sedan vännerna. Sedan det andra . Typ så.
Några tips:
- Selene Cortes & Marie Åsbergs bok: Man dör inte av stress, man slutar bara leva. Ett stöd i denna stund för mig.
- Roland Paulsens ”Vi bara lyder” försvann från SVT men ligger nu på Youtube. Fantastisk. Inlägg på temat av undertecknad här.
- Klas Östergrens bok : Två Pistoler. Jag lyssnade på den framför brasan med Klas som uppläsare. Fin stund.
- Sheera Frenkel & Cecilia Klang : Facebook – den nakna sanningen. Om att växa till varje pris. Glad att jag inte har FB konto.
- Svärmor tipsade mig om Kropp och Själs senaste avsnitt ”Tillbaks till kontoret”. Skickar vidare tipset till er.
Vet inte var jag lägger nycklarna, hittade dem i dörren förra veckan, låste ute mig från kontoret i förrgår och när vaktis låste upp mitt rum låg de på skrivbordet. Idag vet jag inte ens var de är, har ett par lånenycklar idag och hoppas jag hittar dem när jag kommer hem (väskan har just redan vänt ut och in på). Glömmer kolla kalendern, missar möten, högarna och postitlapparna växer medan jag gör ingenting (läser bloggar) och känner att jag borde ta tag i nåt men vet inte var jag ska börja. Hemma är fokus på att sova, ständigt trött trots att jag sover 9-10 timmar/natt, orkar inte vara social. Ta hand om dig, så ska jag göra nåt åt min situation också.
Tufft och massor av varningsklockor. Råder dig verkligen att dra i bromsen nu. Inget är värt mer än hälsan. Orkar man inte kan man alltid dra ett mail till chefen. Jag upplevde det som en bra grej eftersom han hade något att visa upp för VD:n och slapp gissa vad som behövde göras (skrev varför och konkreta förslag på vad jag ville skulle ske).
Fru IGMR har faktiskt också varit i samma mode men även hon drog i bromsen nu, dock via möte med sin chef. Det föll väl ut precis som för mig (även om vi båda sitter med hjärnor på högvarv och rullar tummarna).
Styrketankar!
Hej!
Tråkigt att höra att det blivit sådär. Skönt ändå att du hittat bromsen innan allt fallit ihop.
Nu gäller det att ta det lugn ett tag!
Jag känner också att det är mycket på jobbet men inte alls på samma sätt som för dig, dock är det inte så kul just nu men hoppas det ska bli bättre efter jul åtminstone.
Mvh PB?
http://www.pappa-betalar.se – En blogg om privatekonomi
http://www.pb-surveys.com – Min egna panelsida, tjäna pengar på undersökningar
Måste ni jobba så hårt!? Behöver ni verkligen den inkomsten ni har? Finns det chans att skära i utgifter och därmed inkomster?
Det är inte värt det!!!
Mvh
Skönt att du hann bromsa i tid och att du får gehör. Tror att man vinner på konstruktiva förslag på lösning.
Själv har jag hela pandemin funderat över att flextid är så oflexibelt. Att jobba 40 timmar i veckan är ingen lek särskilt inte om tiden ska debiteras kund. Slutar jag tidigare en dag ska det tas igen förr eller senare.
Ska jag avslöja en sak? Men berätta det inte för nån, jag fuskar! Och i den bransch jag är i så märks det inte. En specialist som sprider ut sin tid över 15-20 uppdrag, som svarar glatt och kommer med lösningar. Alla beställare är nöjda och jag har räknat ut att jag jobbar ca 30 timmar per vecka och har ständigt dåligt samvete år ut och år in.
Någon gång ska jag starta eget och bara ta betalt för de timmar jag jobbar även om lönen sjunker. Men jag slipper ha dåligt samvete.
Någonstans har jag läst att vägen till framgång är att räkna ut vad man inte behöver göra.
Kram och ta hand om dej, du har ju räknat ut vad du inte behöver göra.
Oj oj oj, det där låter inte alls bra. Vad bra att du slog back i maskin. Känner igen det där med att man blir känsligare andra gången. Jag var sjukskriven 2017 och är i princip återställd men mindre stresstålig. Hjälp vad stökigt och ineffektivt det är att vara på kontoret jämfört med hemma. Hoppas att du kan fortsätta att sitta hemma.
Aj, inte bra att du är uppe och stångar mot väggen igen. Har faktiskt tänkt på dig i sommar efter att läst om de oturliga skador du fick och kände igen tendens med egen ökning av olycksfrekvens när avstånd till vägg var alltför liten. Krya på dig.
Stora styrkekramar och imponerande bra att du både uppdagade det i tid och gjorde något åt det – det krävs självinsikt och ett stort mod!
Är inne i min/vår mest hektiska period i livet sedan mars och de första två styckena var oroligt igenkännande både för mig och min fru. Har, som 80-talist, fått pollenallergi för första gången i mitt liv. Denna korrelerar på ett skrämmande korrekt sätt i intensitet mot belastningen på jobbet(/livet).
Har gett mig själv två veckor till. Lugnar det inte ned sig efter det så säger jag upp mig eller gör vad som krävs – vi har lyckligtvis, likt er, resurserna att kunna göra det utan att behöva räkna på det.
Åh, lider med dig samtidigt som jag blir SÅ stolt över dig: du säger till, du sätter dig själv först och drar ner på allt.
Du kommer bli bra. Du gör rätt.
/C
Intressant att läsa. Känner igen mig i mycket. Av någon anledning så märker jag att det går ”snabbare” och jag känner mig mycket fortare nära den där väggen än vad jag gjorde första gången jag körde mot och in i den. Man tycker att man borde lära sig men likt väl så återkommer känslan då och då. Hur svårt kan det vara att bara chilla på livet?! Men icke, man återhämtar sig och sen drar man på för stora växlar för att några månader senare köra rakt ner i diket igen. Är det någon som har tips på verktyg för att begränsa sig och inte ta på för mycket (lära sig säga nej fast man inte vill)?
Är det en sak jag har lärt mig så är det att ibland är livet skit och det är helt okej. Det är inte kul för fem öre men jag accepterar att ibland får man ta fram näsduken och känna sig nere.
Så tråkigt att du är där igen. Men så bra att du reagerade direkt.
Var medveten om att sårbarheten ökar för varje gång. Samtidigt som egenskaperna som driver in en i den fär väggen knappast försvagas…
Var rädda om er.
Ta hand om er, vårda energin. Bra att ni båda agerat för att komma i balans igen.
Inte bra! Skönt att du kunde trycka på STOPP innan det gick åt helt fel håll. Tråkigt att jobbet ska behöva ta sådan negativ plats i ens liv.
Ta hand om dig!
Vänta inte in FIRE kvoten, gå ner i tid och arbetsbelastning före dess. Det är inte värt den livslånga skada som väggen/stressen kan orsaka.
Tänker på den anläggningsarbetare som fick förtidspensionera sig och kan aldrig mer stå med rak rygg, med ständig värk om nätterna och evigt tabletttuggande livet ut. Var det värt det?
Jag vet att du vet, men var rädd om dig! Du har fattat många kloka beslut nu – håll i och håll ut med chillandet. Bromsa i tid är bra. Och måste instämma i tipset om Cortes & Åsberg – lätt bästa boken om utmattningssyndrom. No bullshit. Samt riksförbundet ME/CFS folder Strategier vid Hjärntrötthet (finns på webben). Jag kramar dessa hårt på nätterna alltmedan jag via praktik försöker komma tillbaka och få ett jobb efter 7 år med utmattningssyndrom varav 3 i utförsäkring och arbetslöshet. Det. Var. Inte. Värt. Det. Det hysteriska livet före 2014 alltså.
Snälla dra i bromsen ännu mer och gå ned i arbetstid nu, innan det är för sent. Du har ju varit inne på det förut, och det låter dessutom som att ni båda redan får gehör från era chefer. Sluta analysera och gör det bara, det kommer bli bra! Mer kravfri tid är det enda som hjälper – det är åtminstone min erfarenhet. You can do it. Stor kram!
Tack alla för underbara kommentarer som VÄRMER! Bromsen är dragen och schemat är luftigt. Nu behöver jag hitta fotfästet. Kognitivt är jag helt med och alla värden är bra (puh!).
Jag kan också konstatera att det är jävligt mycket bättre att må skit när man inte behöver oroa sig för ekonomin. Att dessutom kunna betala för psykolog själv innan remiss etc. är också jäkligt skönt.
Att gå ner till 80% har lyfts med chefen också.
Glad att ni finns!
Håller med. Vilken empati och klokskap i detta forum. Och vilken formuleringsförmåga!
Fint inlägg. Bra att du sagt ifrån och försöker göra vad som är bäst för dig själv. Hoppas även du får tid att tänka och reflektera över framtiden så du inte behöver återkomma till väggen fler gånger.
Ta hand om dig!
Instämmer med alla andra, var rädd om dig! Starkt gjort att agera direkt! Skönt att jobba hemifrån fram till jul och att få avlastning. Ta hand om dig!
Ajaj vad tråkigt att höra men samtidigt jättebra att du drog i bromsen så snabbt. Hälsan är viktigast! Jag känner tyvärr igen mig allt för väl i situationen du beskriver även om jag inte är där just nu. Precis som några kloka kommentatorer redan har skrivit så verkar man bli mindre stresstålig efter att ha återhämtat sig från utbrändhet en gång. Men å andra sidan har man lärt sig något och kan använda den kunskapen för att undvika att hamna i samma läge igen. Stå på dig och ta hand om er!
Krya! Och vilken vinst att du såg väggen innan du kraschade in i den.
Vill tipsa om Maria Östlunds Jobba mindre, lev mer. Väldigt fint avsnitt om att vila i den lilla blå boken.
Åh tack! Fick också tips om boken ”Tid att leva” – ett tioveckors program för stresshantering med ACT och medveten närvaro.
Hej! Har hittat hit från Fru EBs sida. Jag befinner mig själv i en utmattning, sjukskriven i dryga året. Har funderat mycket på hur det kommer bli att börja arbeta igen och om jag kommer drabbas av en ny utmattning längre fram. Därför var ditt inlägg värdefullt att läsa! Skönt att du kände signalerna i tid! Önskar dig allt gott och hopp om bättre mående.
Hej Hanna! Det är tufft och det kommer vara något man bär med sig alltid – på gott och ont. Jag är själv ganska orolig inför tanken att fysiskt befinna mig på kontoret igen. Tanken är att göra ett försök nästa vecka på en mötesfri dag.
Acceptans och att ”ta sig själv i handen”, som min psykolog säger, tror jag är nyckeln. Det kombinerat med rätt mängd och rätt sorts arbete. Det kommer bli jobbigt och stökigt men det från man nock acceptera. Också försöka skapa en annan jobbsituation än den man hade – annars är man lätt där igen och skådar vägg.
styrketankar!
[…] hört av er via mail och kommentarsfält med pepp och lyckönskningar. Jag fick ju en ganska rejäl väggkänning i slutet av september som jag fortfarande slickar såren efter. Det har gjort att fokus ligger på […]
[…] som fortsätter att leverera. Vi kan nu summera till två axelluxationer, en hjärnskakning och en väggkänning. Ovanpå detta ligger covid som en blöt […]
[…] har faktiskt också, som ett led i att skapa utrymme i skallen efter väggkänningen, inte funderat så mycket på vad saker kostar eller försökt hålla en matbudget. Det har varit […]